En skön julafton har det varit. I den goda matens, alladin-askarnas & julklapparnas anda. Förrutom några liter julmust känner jag också närvaron av ett stänk dåligt samvete. Vi har inte haft nån tomte i år. Varit tomtelösa. Det är kriminellt då man har barn i huset... Men tomten har tagit semester - eller var sjukskriven som vi sa till barnen. Hade tillsammans med paketen placerat ett julkort i granen med texten: Är jätteförkyld. Är hemma i nordpolen med tomtemor som tar hand om mig.... Åååååh.... då utbrister mattias 8 år; HAN FINNS!!!!!

Ja... 11-årige storebror tittar på mig med ett leende. Men jag känner mig som en skurk. Jag brukar ju faktiskt vara tomte, men i år tänkte jag göra det lite bekvämt för mig genom att låta David läsa och dela ut paketen. EGO. Men visst är det så, en julafton utan tomte känns... ja, inte som det ska. I alla fall inte då man ser sin åttaåring med ögon lysande av tro, den tro man bara kan se i ett barns ögon. Ooohh, I´m a bad mother...

Men trots detta blev julaftonen precis så som vi ville ha den. Vi har myst på tillsammans. Barnen är nöjda med sina julklappar (trots att de landade ljudlöst under granen av osynlige, snuvige tomten...). De ser fram emot morgondagen då det eventuellt ska inhandlas "Rock Band" till X-boxet för julklappspengar som dom fått. Kanske jag är förlåten för att jag var mig själv, och inte iklädd svettigt skägg med blöt rygg under ullrocken, hela dagen då ;O)??

Men nästa år kommer tomten - promise

Peace & love