Älskar sängen, hade kunnat tillbringa dom närmaste dygnen i den.. nja nästa iallafall :O). Känns så, är trött så in i bomben. Och avskräckt efter min dag hittills ;O)! Jobbat inatt, och då jag kom hem blev det max en timmes (nånting som liknade) sömn.. sen skulle mattias på kalas . Såg till att få han i badet, fixade lunch. So far so good... sen brakade det lös!

Här var ledorden i starten: sömnbrist, lågt blodsocker (tänkte äta lunch då jag skjutsat mattias till kalaset), PMS... oooOOOoooo ingen bra kombo. Var ute i hyfsat god tid - tyckte jag. Fredrik kom hem med David som spelat hockey. Tog bilen och ungar och for upp på Coop. Handlade (med klockan som började gå fortare - av nån anledning). Står i kön där jag bland annat har handlat en present till födelsedagsbarnet, och upptäcker där att jag inte har bankkortet med mig. Är kvar i fickan på arbetskläderna. PANIK utbryter - klockan är tio i ett helt plötsligt - och kalaset är typ 3 mil utanför stan! Ber kassörskan att få lämna påsen med varorna för att komma tillbaka och hämta och betala.

OOoo vad jag i denna stund önskade att bilen hade blåljus och sirener! Gasen i botten hem - som tur var hade Fredrik pengar löst i plånkan, så det fick bli en sån där fantasilös present, pengar i ett trist vanligt vitt kuvert, men tröstade mig med att då kan flickan köpa sig nåt hon vill ha ;O)... Nu är klockan typ slagen för kalaset *gaaaah*, och saaben gaaaasar mot destinationen. Svetten sprutar, och jag är svinhungrig. Ringer upp till födelsedagsbarnet och säger att vi är sena. Då vi kommer närmare hittar jag inte huset han ska till dessutom, detta är ute på vischan... Men efter en stunds kuskade ser ungarna ett annat gäng ungar på en snökulle, och utbrister: "mamma DÄÄÄÄÄR är det!!!" Lättnad!

Stackars ungar i bilen, jag måste ha sett komplett galen ut :OD!

LÄmnar ungar och födelsedagsfirande, tillbaka hem till stan, hämtar pengar hemma hos Fredrik igen (visst är jag smidig, var ju där innan och hämtade presentpengar, och glömde ju att jag hade en matkasse som också skulle hämtas och betalas innan det skulle bli nån lunch), tillbaka till COOP. Betalade matkassen och fick tröstande ord från kassörskan att hon minsann hade farit och skulle hämta sitt barn dagen innan, och upptäckt på förskolan efter upplysning av personalen att barnet ju var hemma och var sjukt hos sin pappa (som kassörskan kom på att "just det ja!"). Det var en release, som Mia och Klara skulle ha kallat det! Tack kassörskan :O)!

Sen styrde min inre GPS mig hem - till köket, lunchen och sen sängen där jag brann av och sov två timmar. Hårt.

Ja vad kallar man detta - vardags-stress. Eller bara dålig planering ;O)? Jag skulle vilja skylla det på PMS:en :O)!

Kram och ha en skön fortsättning på söndagen! Det hoppas jag för min egen del också :OD!