Eftertänksamhet

Jag är en sån som är antingen on eller off - är inte "mittemellan". Inte i något. Har vissa stunder förbannat denna personliga egenskap, precis som jag ibland uppskattar den enormt :O). Under mina "on"-perioder blir jag otroligt kreativ - ideérna formligen sprutar och jag vill göra ALLT - på en gång då såklart!! Helst igår ;O)! Det är då saker och ting händer, jag är driven och producerar. Oavsett vad det gäller. Tyvärr kör jag oftast då slut på bränslet och går på reserven efter det... :OP... Det är en konst att lära sig balans. Och vill jag egentligen verkligen ha det? Har genom åren försökt lära mig det på olika sätt - genom yoga, meditation etc. På sätt och vis kan man likna det vid att ha en släng hypomani, fast på ett positivt sätt.

Jag har lärt mig uppskatta mina toppar och dalar. Topparna innehåller både mental och fysisk energi - jag är på topp - aktiv i sinnet och kroppen skriker efter att röra sig. Sen dalar det ner, och förvandlas till stunder av eftertänksamhet. Vilket man också behöver. Vem vill egentligen att livet ska vara plant?

Åren har gett självkännedom. Man säger ju att livet börjar vid 40. Börjar faktiskt tro att det ligger något i det! Är snart där och har nog aldrig känt mig så trygg i vem jag är som nu. Trots att det ibland stormar så är fötterna förankrade. Känns bra! Och det kan bara bli bättre då eftersom man inte blir yngre, eller hur ;O)?

Vi har bara ett liv (vill dock gärna tro att fler följer efter detta, men vad man kan i detta nu konkret säga iallafall), ta hand om och värdesätt det. Det gamla ordspråket innehåller något att ta till sig då det blåser hårt och tillvaron tränger: Efter regn kommer sol! Så sant.




Kram till er alla underbara och stundom tvivlande därute!